måndag 17 januari 2011

Den passionerade


Selma Lagerlöf 1981, 23 år gammal


1989 utkom Henrik Wivels "Snödrottningen" där författaren tecknar ett porträtt av Selma Lagerlöf som känslokall, oförmögen att känna för andra, inkapslad i sig själv och i sitt diktande. Han hittar ett utkast, Dedication, där hon går till rätta med en kvinna, benämnd Kobus:

"...Du tycker om händelser, men inte för att uppleva dem, endast för att beskriva dem, du tycker om glädje, men du roar dig lika bra vid ditt arbetsbord som på den muntraste fest...Du är verkigen inte en riktig människa, du är en arbetsmaskin, en upptorkad mumie,ett pennskaft."




Wivel fäster sig också vid beskrivningen av Marianne Sinclairs personlighet i Gösta Berlings saga:

 Denna vackra, intelligenta, fulländade kvinna "...bar själviakttagelsens ande inom sig. Hon kände hans isögon och plågades i sitt inre av att ständiga hånleenden följer varje steg, varje ord.. hon var inte människa mer, led inte, gladdes inte, älskade inte, hon utförde den sköna Marianne Sinclairs roll..."


Greta Garbo spelade i Gösta Berlings saga 1924


Dessa och liknande brottstycken ur Selma Lagerlöfs enorma produktion menar Wivel är självporträtt av författarinnan, ja, bekännelser, för Wivel lägger in en negativ värdering i dessa personbeskrivningar.

Otur för Wivel blev Selma Lagerlöfs brev offentliga 1990, året efter det han publicerat sin bok. Breven till väninnorna/levnadskamraterna Sophie Elkan och Valborg Olander hör till det varmaste, mest passionerade och innerligt kärleksfulla som är skrivet på svenska:

" Jag älskar dig så mycket så jag sätter din ring på mitt finger...Det är verkligen rent förfärligt så jag tycker om dig och lever med dig och genom dig." (till Sophie Elkan)



Sophie Elkan ( 1853 - 1921)


"Jag tycker om dig så pass att en mängd andra människors stora passioner är leksaker där bredvid." (till Sophie Elkan)


"min älskade, jag kan inte säga dig hur glad jag är åt att ha dig och bli bortskämd av din stora kärlek...Jag behöver bara tänka på dig för att känna mig genomträngd av lycka...Ingen, ingen i världen har älskat mig som du och därför tillhör jag dig." (Till Valborg Olander juli 1902)


Valborg Olander 1861 - 1943


"Det smyger något varmt och ljuvt över mig då jag läser dina kärleksbrev. Och varje natt tror jag att du kommer smygande...Nu skulle jag vara så förfärligt tacksam för en liten stund ensam med dig..." (till Valborg juli 1904)

- När jag läser Selma Lagerlöf finner jag en stor psykolog. Beskrivningen av Marianne Sinclair kunde vara hämtad ur en modern lärobok om personlighetsstörningar: jagsvagheten, osäkerheten om den egna identiteten hos en person med borderlinestörning.

 Marianne Sinclair är bara en av många diktade Lagerlöfsfigurer som är ärligt, sakligt, nyanserat, skarpsynt - tidlöst analyserade och beskrivna. Men att romanfiguren Marianne Sinclair skulle utgöra ett självporträtt av författaren, det tror jag inte, lika lite som den ondskefulle Sintram, brukspatronen på Fors i samma roman, och ibland förväxlad med hin håle själv, skulle vara en bild av Selmas person.

 En del av Selma Lagerlöfs storhet som författare låg just i att hon så trovärdigt kunde skildra olika individer inifrån deras psyken - om det så gällde den föräldralösa Åsa Gåsapiga i Nils Holgersson, den rättrådige Ingmar Ingmarsson i Jerusalem eller den inbilske greve Dohna i Gösta Berlings saga. Det är att underskatta Lagerlöfs författargeni att tro att allt hon skriver i någon mening var självupplevt.

Selma Lagerlöf visste vad sinnlig kärlek är. Hon beskriver spänningen mellan Gösta och Marianne när de spelar en teatertablå - i slutminuten ser de varann djupt in i ögonen och ingendera kan vika med blicken:

"Medan ridån gick upp och ner stod de unga tu kvar i samma ställning. Göstas ögon höll fast Marianne, de tiggde, de trugade.

Då böjde den sköna Marianne sig ner och kysste Gösta Berling. Hon visste inte varför, hon måste. Han sträckte upp armarna runt hennes huvud och höll henne fast. Hon kysste honom, gång på gång."


Se ett avsnitt ur Gösta Berlings saga(1924)  på Youtube:
http://www.youtube.com/watch?v=6LjBkDvHNY4

2 kommentarer:

  1. Fint! Men varför skriver du "väninnorna/levnadskamraterna" och inte "flickvännerna" eftersom det är vad det var?

    SvaraRadera