Ceremonikyrkan - med garanterad religionsfrihet...

Efter katastrofer och tragedier har det de senaste decennierna utvecklats en ritual: man samlas i kyrkan, tänder ljus, lämnar blommor, hör vacker musik. En officiant, oftast präst, talar vackra tröstens ord - i allmänna ordalag, utan större religiös anknytning.

- Men varför samlas i kyrkan? Vad är religionens roll i människors liv i dag i sekulariserade länder som Norge (Utöya)och Sverige (Estonia, tsunamin)?

Kanske är den just bara detta: en stilfull samlingslokal, vackra ord, tidlösa texter, musik, högtidlighet;

 

Vad är det vi bekänner oss till när vi samlas så här i en kyrkolokal, sörjande efter ett hårt slag? Är det de vackra Bibelcitaten vi tillber, eller de välkända psalmerna?

-Ja, för inte är det den kristna läran: älska din nästa såsom dig själv, bär varandra bördor, vi tror på en Fader allsmäktig, vi tror ock på Jesus Kristus, hans enfödde son, vår Herre, född av Jungfru Maria...

På Svenska kyrkans hemsida står idag några sentenser som bläddras fram i ett pater noster- verk (obs vits...)

"Att vara kristen är att vara på väg - mot förändring eller fördjupning eller nya perspektiv."

"Målet är en värld , utan fattigdom orättvisa eller förtryck"

-Sentenser - plattityder? Men sammanfattning av vad kristen tro innebär? Nej, varken de centrala teologiska begreppen Gud, Jesus eller Den helige Ande nämns här på svenska kyrkans portalsida.

- Vem vill söka sig till en religion som innebär - att "vara på väg"?

Kristendomen lär vara världens största religion med ca en miljard medlemmar. Medlemmar? Troende?

Kyrkan i dag har blivit en ceremonikyrka - en stilfull lokal, högtidlig, med vackra riter, som vi  ornamenterar våra katastrofer med, katastrofer som tsunamin 2004 eller Estonias förlisning eller som nu massmordet på Utöya.