Varning, varning för "Bridesmaids"! ("Sinnessjukt rolig, gränslös, smart och charmig", Elle)

Ska man lita på filmrecensioner?

Skulle inte du bli intresserad av en film som fick omdömen som hejdlöst kul", fyra getingar (Expressen), eller "jävligt rolig", 4 av 5 (Cinema),  samma betyg i Göteborgsposten, Dagens Nyheter, Aftonbladet  och Slitz.

De omdömena ges alltså filmen "Bridesmaids";

Också Kulturnytt gillar: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=4610211

- Ja, man blir intresserad, och ja, vad gör man en regnig fredagkväll i Tomelilla? Man tittar på biografen Rios repertoar (hela fyra filmer!) och väljer tillsammans med sina kompisar denna hyllade film, nämligen "Bridesmaids".

Sedan börjar det.

Man sitter och vrider sig av skam och genans över det här lågvattenmärket. Sneglar på sällskapet: vill de gå, men sitter kvar av artighet mot mig som föreslog just denna film?

Storyn: ursnygg 37-åring (Kristen Wiig)

letar efter Äkta Man. Utnyttjas under tiden av Elak Sexutnyttjare Utan Ärliga Avsikter ( läs: äktenskapsplaner).

Ursnygga tjejen, som tycks minst normalbegåvad, verkar bara ha en endaste väninna och ingen utbildning. Väninnan skall nu gifta sig (rikt). Underförstått: livets mening för en tjej är att Bli Gift.

"Ja, det är sant! Han har friat! Se min ring!"

På vägen till väninnans bröllopsdag hinner vår hjältinna mista jobbet, supa sig full på flygplan, få ett raptus på lysningsmottagningen, portas från bröllopet men tas till nåder.

Slutscenen: urhygglig Vanlig Amerikansk Kille väntar med bil och kärlek. Happy End.

- Denna dinosaurieintrig har skapats av manusförfattare (Kristen Wiig, även medproducent och huvudrollsinnehavare, och Annie Mumolo),och filmteam  ( regi och produktion Paul Feig som också gjort den lika pinsamma och otrovärdiga "På smällen", som jag tyvärr också sett) som helt tycks missat de sista femtio årens framsteg inom demokrati, könens jämställdhet, kvinnans lika värde, you name it, man kanske skulle sammanfatta det med termen verkligheten.

-De tycks också ha missat att en kvinna kan utbilda sig, göra karriär, ha ett jobb och försörja sig själv och inte behöver vara beroende av en man för sitt uppehälle så som det var för 100 år sedan i Västvärlden (och tyvärr fortfarande är så på sina ställen ).

Som om den förutsägbara intrigen inte vore nog så excellerar filmen i billig underlivshumor: Diarréer. Spyor. Vulgära sexanspelningar. (Och det sex som visas är ungefär som kaninsex, som en fjortonårig kille - ursäkta, säkert underskattar jag en sådan person - kanske skulle kunna tro att sex är.Frikopplat från allt psykologiskt sammanhang.)

Även en del lyteskomik: groteskt feta människor får stort (!) utrymme som Korkade, Elaka eller bara Pinsamma.

Får man göra så här dåliga filmer?

Framförallt: får man ge sådana överbetyg till ren och skär smörja?

- Jag går till Svenska Dagbladet, mitt sista hopp om ett vettigt omdöme: Men nej. Svenska Dagbladet ger fem av sex möjliga.

- Det enda, litet positiva med denna film är

1. amerikanska språket: skickliga skådespelare med utmärkt diktion talar trevlig amerikanska.

2. Fina vyer över storstaden Chikago - ger lust att resa dit ( staden lär ha fint konstmuseum också)

3. Jill Clayburgh, åldrad, charmig, anorektisk men fortfarande med utstrålning och proffsighet, sig lik sedan underbara "Chikagoexpressen", those were the days...

"Silver streak", "Chikagoexpressen", 1976

P.S.(Amelia ger "Bridesmaids"  till och med betyg fem a av fem möjliga och beskriver  den som "coolaste filmen någonsin" (!). - Arrghh!!)