Fredagen den 8 juli är jag i Almedalen!

Almedalen, Visby
För att medverka i ett seminarium - Almedalsveckan i Visby betyder ju inte bara politikerframträdanden, utan många andra olika intresseföreningar och verksamheter visar också upp sina budskap.
Mitt seminarium ska behandla självmord och vad som kan göras för att förhindra självmord.
Till exempel är det märkligt, att 1970 hade vi i Sverige 1300 trafikdödade, och 2010 bara 270.
Medan självmorden 1980 var 2243 och 2008 fortfarande så många som 1467.
Varför är det så? Hur har man kunnat få ned antalet dödade i trafiken något så oerhört mycket att de är färre än en fjärdedel av vad de var 1980, trots att vi har många fler bilar och andra fordon och många mil längre vägar?

Medan antalet självmord fortfarande ligger på fler än den nivå de trafikdödade uppgick till år 1980?
Kan det handla om att oerhört mycket har satsats på trafiksäkerheten - 2 - 1 vägar, mitträcken, säkrare bilar,

lägre hastigheter med övervakningskameror osv, men lika mycket har inte satsats på att minska antalet självmord?
Det är kanske också så, att själva företeelsen självmord är lite skrämmande, något man knappt vågar höra om, än mindre prata om. De närstående som drabbas av ett självmord känner både sorg, vanmakt och skuld.
Men faktum är, att man kan göra mycket för att förhindra självmord. För det första kan vi se till, att vi innesluter alla i gemenskapen - i familjen, i skolklassen, på jobbet. Alla ska känna att de räknas, att de är sedda.
Nolltolerans för mobbning och utfrysning! - För den som vill ta sitt liv har ofta mycket lågt självförtroende, den tycker den inte ens är värd att leva.
Vidare ska vi bry oss om våra närstående, familjemedlemmar, vänner, arbetskamrater, och ta på stort allvar när någon av dem pratar om att den vill ta sitt liv, sitta ner, lyssna fördomsfritt, visa att den andre är viktig och se till att han/hon kommer till professionell vård.
På NASP, Nationellt centrum för prevention av suicid och psykisk ohälsa, i Stockholm, kan man få uppdragsutbildning i suicidkunskap och suicidprevention (www.ki.se/suicid).
Vissa psykiatriska arbetsgivare ser till att deras anställda skaffar ett så kallat "suicidkörkort" där de lär sig hur de kan känna igen tecken på suicidalitet och vad de kan göra för att hjälpa den som är självmordsnära, hur man kan förhindra ett självmord.
Tillsammans med Danuta Wasserman har jag skrivit en enkel, lättfattlig bok, "Första hjälpen vid självmordsrisk", som tar upp fakta om självmord och även beskriver hur man kan samtala med den som uttrycker att den vill ta sitt liv. Boken är utgiven av Studentlitteratur.ef

är tre gånger
Dessutom: det finns en mycket fin ideell organisation, SPES, Riksförbundet Suicid Prevention och Efterlevandes Stöd, som är en stödförening för dem som drabbats av att en närstående tagit sitt liv (se http://www.spes.se/) Alla medlemmar i SPES har en sådan personlig erfarenhet av att förlora någon i självmord.
Vid seminariet i Almedalen kommer också en representant för SPES att medverka..
- Välkommen till seminariet du med! Fredag 8 juli mellan 12 och 13, adress Hästgatan 1 i Visby.

Almedalen, Visby
För att medverka i ett seminarium - Almedalsveckan i Visby betyder ju inte bara politikerframträdanden, utan många andra olika intresseföreningar och verksamheter visar också upp sina budskap.
Mitt seminarium ska behandla självmord och vad som kan göras för att förhindra självmord.
Till exempel är det märkligt, att 1970 hade vi i Sverige 1300 trafikdödade, och 2010 bara 270.
Medan självmorden 1980 var 2243 och 2008 fortfarande så många som 1467.
Varför är det så? Hur har man kunnat få ned antalet dödade i trafiken något så oerhört mycket att de är färre än en fjärdedel av vad de var 1980, trots att vi har många fler bilar och andra fordon och många mil längre vägar?

Medan antalet självmord fortfarande ligger på fler än den nivå de trafikdödade uppgick till år 1980?
Kan det handla om att oerhört mycket har satsats på trafiksäkerheten - 2 - 1 vägar, mitträcken, säkrare bilar,

lägre hastigheter med övervakningskameror osv, men lika mycket har inte satsats på att minska antalet självmord?
Det är kanske också så, att själva företeelsen självmord är lite skrämmande, något man knappt vågar höra om, än mindre prata om. De närstående som drabbas av ett självmord känner både sorg, vanmakt och skuld.
Men faktum är, att man kan göra mycket för att förhindra självmord. För det första kan vi se till, att vi innesluter alla i gemenskapen - i familjen, i skolklassen, på jobbet. Alla ska känna att de räknas, att de är sedda.
Vidare ska vi bry oss om våra närstående, familjemedlemmar, vänner, arbetskamrater, och ta på stort allvar när någon av dem pratar om att den vill ta sitt liv, sitta ner, lyssna fördomsfritt, visa att den andre är viktig och se till att han/hon kommer till professionell vård.
På NASP, Nationellt centrum för prevention av suicid och psykisk ohälsa, i Stockholm, kan man få uppdragsutbildning i suicidkunskap och suicidprevention (www.ki.se/suicid).
Vissa psykiatriska arbetsgivare ser till att deras anställda skaffar ett så kallat "suicidkörkort" där de lär sig hur de kan känna igen tecken på suicidalitet och vad de kan göra för att hjälpa den som är självmordsnära, hur man kan förhindra ett självmord.
Tillsammans med Danuta Wasserman har jag skrivit en enkel, lättfattlig bok, "Första hjälpen vid självmordsrisk", som tar upp fakta om självmord och även beskriver hur man kan samtala med den som uttrycker att den vill ta sitt liv. Boken är utgiven av Studentlitteratur.ef
är tre gånger
Dessutom: det finns en mycket fin ideell organisation, SPES, Riksförbundet Suicid Prevention och Efterlevandes Stöd, som är en stödförening för dem som drabbats av att en närstående tagit sitt liv (se http://www.spes.se/) Alla medlemmar i SPES har en sådan personlig erfarenhet av att förlora någon i självmord.
Vid seminariet i Almedalen kommer också en representant för SPES att medverka..
- Välkommen till seminariet du med! Fredag 8 juli mellan 12 och 13, adress Hästgatan 1 i Visby.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar