Den ojämlika kärleken!

Liv Strömquist är en av mina stora idoler !  - Varför det?

Jo, dels är hon rolig och träffsäkert nutida:

Två tjejer sitter och pratar.
Tjej 1: "Vad skulle du fråga om du fick träffa Dalai Lama?"
Tjej 2: "Jag skulle fråga: Ser jag tjock ut i de här jeansen?"

Och dels är Liv en suverän pedagog. Hon återberättar akademiska landvinningar, särskilt sociologiska teorier, i serieform och gör dem därmed kul och attraktiva - man bara längtar efter att få läsa mer om de här häftiga, nya tankarna!



Foto Paul Ström


I sin senaste bok, Prins Charles känsla, ger sig Liv oförväget i kast med att dissekera den heterosexuella kärleken.

Som vi alla vet är kärleken det högsta lyckotillståndet, det vi alla strävar efter. Att kärleken i sig innebär en fundamental ojämlikhet för de två inblandade parterna, det är inte det första som slår en när man tänker på, eller längtar efter, denna lyckotillvaro.

Att hushållsarbetet kan vara ojämlikt fördelat, det kan man förstå, men själva Kärleken - hur då? 

 -Jo, män ( enligt Anna Jonasdottir: Kärlek, makt och politiska intressen, Daidalos 2003) tillägnar sig resurser från kvinnor (omsorg och kärlek) utan att ge lika mycket tillbaka.

Anledningen till detta är att det i vårt samhälle finns en moralprincip specifikt riktad mot kvinnor, en princip som kräver att kvinnor i högre grad än män ger omsorg, samtidigt som de själva avstår från sina egna rättigheter.

Resultatet blir ett utsugningsförhållande där mannen exploaterar kvinnans kärlekskraft. Liv beskriver detta målande så här: en tjej står bredvid en kille och säger:
"Jag peppar dig! Jag berömmer dig! Jag ger dig en känsla av trygghet! Jag förstår dig!"
(och hon fortsätter:)
"Jag räknar ut vad du behöver utan att du behöver säga det!"
(och:)
"Mer macka?"

Till vilket allt killen svarar: "Ja."

Kärlekskraften gör männen starka och lyckliga och så använder de den kraften till att vara ute och dominera på stan: "Jag känner mig så levande! Jag känner för att...tex regissera en pjäs på Dramaten!" "....snacka in mig i en bolagsstyrelse!"

Kvinnor, däremot, blir utsugna på livsenergi i sina kärleksförhållanden med män och blir därmed försvagade:
"Konstigt! Jag känner mig helt dränerad och svag! Jag känner bara för att vara hemma och gråta i dag..."

Män upplever att ge omsorg till kvinnor som en börda, ett tvång och en förlust av tid och ekonomi.

Det här utsugningsförhållandet, att män exploaterar kvinnor på kärlekskraft - gäller enligt Anna Jonasdottir inte bara heterosexuella kärleksrelationer utan alla de arenor där kvinnor och män möts. Liv Strömquist har skapat en obetalbar bild där fem olika kvinnor står på sådana arenor och säger sina nyckelrepliker ( som vi alla hört många gånger kvinnor säga till män):

" Du har varit så tyst hela dan, är allt OK?"

"Jag tog med lite hembakt fikabröd!"

"Du är så SMART, jag hade aldrig kunnat komma på det där!"

"Ha,ha,ha,ha! Du är så HIMLA rolig!"

"Jag hörde att du och Lina gjort slut! Hur MÅR du?"


Detta känslomässiga utsugningsförhållande mellan män och kvinnor, skriver Liv, är anledningen till den förkrossande mansdominansen i exempelvis EU-parlamentet, eller bland dem som får regissera långfilmer eller i bolagsstyrelser.-  Alla dessa män har tillskansat sig en massa kärlekskraft från kvinnor i sin närhet.

Och vad gör då alla dessa känslomässigt utsugna kvinnor? Jo, säger Liv, de "sitter hemma och gråter/ bantar/ är utbrända / har ospecificerbar värk!"

(Som psykiater tycker jag att särskilt det där sista är verkligt träffsäkert. Jag har många kvinnliga patienter som just lider av "ospecificerbar värk". Mycket svårbehandlat.)



Scale.image.con



Seriealbum av Liv Strömquist:
Einsteins fru
Hundra procent fett
Drift
Prins Charles känsla

Kristina Lugns listetta: Selma Lagerlöf !

I söndags 23 januari intervjuar Cecilia Hagen i en stor artikel  Kristina Lugn i Expressen . Kristina Lugn är sig lik:
"Jag är raka motsatsen till Amelia Adamo. Allt det hon tycker, tycker inte jag."

Och:

"Jag har i stort sett allt jag önskat mig. Men jag kan inte påstå att jag är lycklig."





Kristina Lugn räknar också upp sex personer som hon uppskattar. Jag blir jätteglad ( se min blogg från 17 januari!) att också hon håller Selma Lagerlöf högt - faktiskt så att Selma toppar listan:

1. Selma Lagerlöf

2. Winston Churchill (?)

3. Virginia Woolf

4. Birger Sjöberg

5. Karl Vennberg

6. Erik Beckman


Läs artikeln på
http://www.expressen.se/kronikorer/ceciliahagen/1.2302219/jag-vill-aldrig-gifta-mig-igen

Gudar och människor - eller människor och människor

Filmen "Gudar och människor" är bland det mest hajpade man kan se just nu. Guldpalmen i Cannes 2010. Högsta betyg, 5, av Mårten Blomqvist på DN Kultur (" en stor film").

Filmens innehåll: sann historia om åtta cisterciensermunkar i ett litet kloster i Algeriet 1996, i en trakt som börjar skakas av terrordåd. Regeringsrepresentanter ber munkarna ge sig av på grund av den uppenbara faran. Munkarna vill inte, hänvisar till att de behövs bland den fattiga muslimska befolkningen. Våldet eskalerar. terroristerna tar munkarna som gisslan för att få sina fängslade kamrater frigivna, och då detta inte lyckas, avrättar de munkarna.

I Andra Mosebok finns en passus där Moses har lyckats få ut sitt folk ur Egypten. Nu ber han till Gud att han ska lyckas ta dem till det förlovade landet, Kanaan. Gud säger då strängt till Moses: "Be inte! Gå!"

Det här tycker jag är så bra av Gud. Han menar att vi ska använda oss av de gåvor vi har, inte göra oss till menlösa får för hans vilja.

Men de här munkarna - de menar att de följer "Guds vilja" genom att stanna och dö martyrdöden. Då glömmer de, att Guds vilja har filtrerats genom deras människohjärnor. Det är alltså svårt att veta om det är Guds vilja eller deras egen vilja som får dem att stanna.

Jag är tveksam, faktiskt, om vems vilja det är som munkarna följer. De vill hjälpa sina medmänniskor - men det gör de ju bättre om de är levande. En död munk kan inte uträtta så mycket, dessutom ställer munkarnas dödsfall till med oro och sorg i omgivningen, hos deras ursprungsfamiljer, i deras munkorden och kyrka och politiskt inte minst.

Mitt biosällskap, Annika Flynner faktiskt, påpekade, att klostrets prior, Christian, dessutom tycktes följa sin egen privata agenda.  Han var för stolt för att ta emot hjälp från regeringssidan, och tackade nej, och riskerade därmed sina kamraters liv. -Guds vilja?

 För min del undrar jag varför Christian inte ville hjälpa en sårad terrorist med medicin och sjukvård - är det inte just det vi kristna ska göra, hjälpa alla, oavsett om de är politiska vänner eller fiender? Jag tänker på den barmhärtige samariern, som borde vara ett exempel för en munk.



Munkarna, Christian tvåa från vänster


Överhuvud är själva det religiösa temat knappt alls belyst. Religion, kristen tro handlar inte (bara) om att klämta i en klocka och sjunga vackra gregorianska sånger åttstämmigt iklädd stilfulla vita kåpor. Utan också om att studera Bibeln och handla i Jesu efterföljd, försöka följa hans exempel. Hela filmen har en beröringsskräck för det religiösa, och därmed lyckas den inte förklara motivet bakom munkarnas dumdristighet.

Fem plus? Jag ger en trea.



(Men det algeriska landskapet var vackert...)



PS I Sydsvenskan skriver Mattias Oscarsson en fin recension där hanlyfter fram ett viktigt perspektiv: att hela filmen är sedd ur de forna kolonisatörernas, fransmännens, perspektiv. Egentligen får vi inte veta något om algerierna eller varför det uppstått terrorism i landet,  läs artikeln på

http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/film/filmrecensioner/article1354724/.html

Se också
http://www.annikaflynner.blogg.se/

Folkstorm i Smålandsposten

På Smålandspostens hemsida rasar en smärre folkstorm

http://www.smp.se/nyheter/almhult/kyrkoherde-portade-tradgardsforelasare(2245626).gm 

 som reaktion på behandlingen av Marianna Agetorp - hon som inte fick föreläsa på  en kvinnofrukost i sin hemförsamling, därför att hon gått ur Svenska kyrkan ( se mina tidigare blogginlägg från 7 och 20 januari).

Ca 15 personer har kommenterat Smålandspostens artikel, de flesta till stöd för Marianna. Många skriver att nu går de ur Svenska kyrkan, eller att sådan här trångsynthet gör att de förstår att de gjort rätt som redan lämnat Svenska kyrkan.

Här några av läsarkommentarerna:

Sorgligt!
Inget bra sätt att fylla redan nu tomma kyrkobänkar. själva. Inse Kyrkan er makt över människan är förbi.. vi kan tänka själva.

Ännu fler tar avstånd från Svenska Kyrkan. Jag tror Jesus ord "Låten barnen komma till mig och förmenen dem inte Guds rike". Jag är övertygad att detta gäller inte bara barnen. Härlundabor vi lider med ER med så trångsynta människor i byn.

Helt otroligt!
Tror ju att fler lamnar Svenska kyrkan efter detta!
Ar tacksam att jag fick komma ut till er Marianne nar jag jobbade i Haradsback, vilken underbar tradgard!...

...Just sånt här som gör att man tvivlar på religion som samhällsnyttig över h taget

.

Jag gick ur Svenska kyrkan för över 25 år sen och jag har ännu inte stött på något som visar att det var fel av mig. Tvärtom....denna artikel bekräftar att jag gjorde rätt...

Det var sådant här som gjorde att jag lämnade svenska kyrkan




Låt tusen blommor blomma!

Marianna Agetorp är en av världens mest ljusa, kärleksfulla och varma själar. Hon har en stark tro. I istället för att tacka nej till en föreläsning borde Kyrkans representant lärt sig av anledningen till att Marianna avstod från medlemskapet. Här finns mycket som borde leda till självrannsakan inom kyrkan.

Om detta fortsätter så ser det inte ljust ut för kyrkan. Var finns värmen och kärleksbudskapet, lusten och viljan att vara goda mot våra medmänniskor. Skäms de som beter sig orätt mot denna goda människa. Jag hoppas att du känner dig stärkt av många goda människors stöd Marianna :-)

Alf Stolt, nu går jag ur svenska kyrkan! Jag vill inte vara en del av ett sådant trångsynt samfund! Marianne Agetorp var väl inte inbjuden för att diskutera religion? Det är inte konstigt att svenska kyrkan tappar medlemmar om man resonerar som Alf Stolt gör. Maktmissbruk om det är herr Stolt som ensam har tagit beslutet, eller är han ensam i församlingen? (Jo, snart är han det om han gör på detta sätt!) Kan inte vara alls kul att vara bosatt i hans församling...

73 people gillar det hÃr.  

Ja, han har nog rätt - så nu måste jag gå ur och inte vara kvar som medlem i svenska kyrkan,

vilket jag varit då jag sett att en del av den kyrkliga verksamheten gör gott även om jag inte själv är troende på samma sätt som svenska kyrkan.

Ju mer jag läser om trångsynthet och .... desto lättare blir det ju att begära urträde. Måste få loss tummen nu och skänka pengarna till annan verksamhet som gör gott.

70 people gillar det här

Det  intressanta här är inte bara kommentarerna men också alla som läst dem och markerat gillande: 73 respektive 70 gillar de två sista kommentarerna ovan som båda säger ungefär samma sak: nu måste de gå ur Svenska kyrkan.

Människor är alltså upprörda över Kyrkans maktfullkomlighet och arrogans. Betyder gillandet från dessa 73 + 70 att de också tänker utträda nu?

Svenska folket gillar inte när man mobbar eller beter sig arrogant och orättvist - tänk på när Palme 1976 vann valduellen mot Fälldin i tv. Det kostade honom valet för folk tyckte han betedde sig illa mot Fälldin.

 Eller ta behandlingen av Sverigedemokraterna nu   - man tycker att de mobbas i riksdagen, och så har deras opinionssiffror stigit ännu mer sedan valet, från 5.6 %till nu senast 7.2%!

En  av kommentatorerna i Smålandsposten sammanfattar bra:

Inse Kyrkan er makt över människan är förbi... vi kan tänka själva!

Två olika sätt att ta kritik...

För en tid sedan fick jag en blänkare om att min patient, 23 år gammal, sökt på psykiatriska akuten för diffusa smärtor. I  denna killes journal finns uppgifter som visar att han just är utredd för sitt värktillstånd och att man benämner det somatoformt smärtsyndrom. Det betyder att han har ett ångesttillstånd som yttrar sig som värk och smärtor i kroppen, men att utredningen visar att det inte finns någon kroppslig orsak till värken.

Alltnog - läkaren på psykakuten hade aldrig träffat vederbörande förut, och tydligen inte läst historiken i journalen. Han skrev ut Tramadol mot värken - Tramadol är ett opiatliknande smärtstillande medel som är beroendeframkallande och som man vet har lett till missbruk.

Jag blev lite frågande inför denna handläggning och skickade ett meddelande till läkaren där jag undrade varför han skrivit ut något smärtstillande till en psykiatrisk patient. Han blev väldigt kränkt, skrev ett (pappers)brev ( jag hade mailat) tillbaka och tillbakavisade mitt ifrågasättande, kallade det "insinuationer"...

I veckan såg jag så att en annan av mina patienter, som missbrukat Xanor ( ett starkt beroendeframkallande preparat) och som jag fört över på Stesolid när jag försökte få honom att trappa ned och minska användandet, också sökt på psykakuten och där fått Xanor igen, fastän jag skrivit in planeringen i journalen.

Till den Xanorförskrivaren skickade jag också en blänkare. Hon svarade snabbt med några rader: "Oj, ursäkta, det såg jag inte, jag fick hoppa in på Akuten med kort varsel, men jag skrev iu varje fall bara ut 20 tabletter, en liten dos..."

- Och så är den saken ur världen!

Varför lämnar den första reaktionen en tagg efter sig, medan den andra framkallar ett avslappnat svarstack: "Tack för att du tog det så snyggt..."?

Vad har man att förlora på att be om ursäkt?

Egentligen?

Det lönade sig att stödja Marianna!

Två dagar efter det att mitt inlägg "Vem är Svenska kyrkan till för - egentligen?" publicerats i Kyrkans tidning 13 januari (och här nere i bloggen), så tar Smålandsposten upp fallet:

 

Kyrkoherde portade trädgårdsföreläsare

Älmhult 2011-01-15 | Uppdaterad 2011-01-15

Prästen stoppade Marianna Agetorp från att prata trädgård på Kvinnofrukost.
- Jag sade nej av pastorala hänsyn, säger Alf Stolt, kyrkoherde i Härlunda.

Foto: Filip Sjöfors

Marianna Agetorp fick inte prata trädgård på kvinnofrukost i Härlunda.

 

Kyrkoherde Alf Stolt stoppade Marianna Agetorps föreläsning i Härlunda.

Författaren och trädgårdskännaren, Marianna Agetorp från Stensjöäng utanför Häradsbäck var inbokad som föreläsare på Kvinnofrukost i Härlunda nu i februari.
– Jag meddelade arrangörerna av Kvinnofrukost att jag gått ur Svenska kyrkan och fick beskedet av dem att det inte skulle vara några problem. Jag skulle ju dessutom inte tala om detta utan om trädgård och hälsa, förklarar Marianna Agetorp.

- Jag har väl aldrig hört om att kyrkan frågat någon annan om medlemskap, varken de som kommer från begravningsbyråer, föreläsare eller andra.

Allt var alltså bokat och klart. Men inte för kyrkoherde Alf Stolt. Som inte tycker att det är lämpligt att en boende i trakten som hoppat av Svenska kyrkan ska föreläsa på Kvinnofrukost.

-På en sådan här liten ort betyder varje utträde mycket och skickar signaler. Om man däremot till exempel tar dit Gudrun Schyman är det en annan sak, då vet ju alla att syftet är att väcka någon slags debatt, menar Alf Stolt.

Stolt tog upp Marianna Agetorps kommande föreläsning i kyrkorådet. Det var inget beslutsärende utan bara en diskussion, framhåller Alf Stolt.

Kyrkoherden tog själv beslutet att Agetorp inte var lämplig som föredragshållare på Kvinnofrukost i Härlunda. Alf Stolt menar att han gjorde det av pastorala hänsyn.

-Vi måste vara tydliga med att vi är en kyrka och att det har betydelse om man är medlem eller inte. Varje medlem är viktig och väljer man att gå ur så får det beslutet konsekvenser, menar Alf Stolt, vidare.

För Marianna Agetorp är det konstigt att kräva medlemsskap av föredragshållare.
-Jag tror att det är stor skillnad här mellan landsbygden och kyrkan på större orter, säger Marianna Agetorp.

KajErlandssonkajsa.erlandsson@smp.se sa 

 I dag, 20 januari, följer Smålandsposten upp med nedanstående artikel - där kyrkonämndens ordförande säger, att Marianna visst är välkommen att föreläsa om trädgårdsskötsel, oavsett om hon är medlem i Svenska kyrkan eller ej!

Det lönar sig att protestera mot orättvisor och förtryck!

 

Kritik efter att kyrkoherde stoppade föreläsning

Älmhult i går 16:02 | Uppdaterad i går 16:49

Kyrkonämndens ordförande i Virestad-Härlunda är kritisk till att kyrkoherden Alf Stolt (bilden) stoppade Marianna Agetorp från att prata trädgård på kyrkans Kvinnofrukost.

I förra veckan berättade Smålandposten att författaren och trädgårdskännaren Marianna Agetorp från Stensjöäng utanför Häradsbäck var inbokad som föreläsare på Kvinnofrukost i Härlunda nu i februari. Men någon föreläsning ser det inte ut att bli. Kyrkoherden Alf Stolt stoppar Agetorp från att föreläsa eftersom hon inte är medlem i Svenska kyrkan.

Kyrkoherdens agerande får nu kritik från Tryggve Ericson, ordförande i kyrkonämnden.
– Det här tycker jag inte om. Vi behöver inte stänga ute folk från kyrkan utan vi behöver ha in folk. Jag anser att kyrkan ska vara öppen för alla, säger han.
Tryggve Ericson planerar att ha en träff med Alf Stolt inom kort och händelsen kommer också att diskuteras när kyrkonämnden har sitt nästa möte.
– Principiellt är detta inget som kyrkan står för, att man lämnar folk utanför. Det skulle vara om det rör sig om något som är helt stötande och som man kan vägra att släppa in, säger han.

Tryggve Ericson betonar att kyrkonämnden har en god relation med Alf Stolt. Och det är inte aktuellt att lyfta frågan om uppsägning.
– Alla kan göra fel och som jag ser detta måste det vara ett olycksfall i arbetet.
Men han lägger också till att det som skett kan påverka synen på kyrkan i Virestad-Härlunda.
– Särskilt som vi i dagsläget har fått igång barnverksamhet och ungdomskör. Vi har en bra organisation och det har tagit fyra år att bygga upp.

Kyrkoherde Alf Stolt informerade kyrkorådet i Härlunda om sitt beslut. Det var inget beslutsärende. Eva Svensson är en av ledamöterna i kyrkorådet:
– Vi blev väldigt förvånade. Vi brukar inte fråga om folk är medlemmar eller inte. Och jag vet inte riktigt vad jag tycker om detta. Måste veta hur det ligger till först, säger Eva Svensson, kyrkorådet.

Daniel Samuelsson
daniel.samuelsson@smp.se

Utveckling

Högmod, girighet, vällust,
 frosseri, vrede, likgiltighet, avund
 - det är de sju dödssynderna. l
t"(Den heliga ) andens frukter (däremot) är
kärlek,  glädje, frid,
 tålamod, vänlighet, godhet,
 trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning."

  - Så skriver en man för 2000 år sedan, Paulus, till sina vänner galaterna, i nuvarande Turkiet. Samma svårigheter som vi människor har i dag, de hade man alltså för 2000 år sedan.


 Självbehärskning! Tålamod! - Hur når man dit? Kanske en bit på väg  genom att bara ha dessa avundsvärda egenskaper som målbild? 

Som Augustinus, på 300-talet, skriver:

" Där du finner behag i dig själv, där stannar du. Och säger du: ”Det räcker”, är du förlorad. Lägg alltid till något, gå alltid vidare, gör alltid framsteg!"

Caravaggio (1573 - 1610): Vägen till Damaskus
där Paulus fick se Kristus i ett ljussken så bländande starkt att han
föll till marken och blev blind under tre dagar. Härefter
slutade han förfölja de kristna utan blev i stället deras
främste förkämpe.

Den passionerade

Selma Lagerlöf 1981, 23 år gammal


1989 utkom Henrik Wivels "Snödrottningen" där författaren tecknar ett porträtt av Selma Lagerlöf som känslokall, oförmögen att känna för andra, inkapslad i sig själv och i sitt diktande. Han hittar ett utkast, Dedication, där hon går till rätta med en kvinna, benämnd Kobus:

"...Du tycker om händelser, men inte för att uppleva dem, endast för att beskriva dem, du tycker om glädje, men du roar dig lika bra vid ditt arbetsbord som på den muntraste fest...Du är verkigen inte en riktig människa, du är en arbetsmaskin, en upptorkad mumie,ett pennskaft."




Wivel fäster sig också vid beskrivningen av Marianne Sinclairs personlighet i Gösta Berlings saga:

 Denna vackra, intelligenta, fulländade kvinna "...bar själviakttagelsens ande inom sig. Hon kände hans isögon och plågades i sitt inre av att ständiga hånleenden följer varje steg, varje ord.. hon var inte människa mer, led inte, gladdes inte, älskade inte, hon utförde den sköna Marianne Sinclairs roll..."


Greta Garbo spelade i Gösta Berlings saga 1924


Dessa och liknande brottstycken ur Selma Lagerlöfs enorma produktion menar Wivel är självporträtt av författarinnan, ja, bekännelser, för Wivel lägger in en negativ värdering i dessa personbeskrivningar.

Otur för Wivel blev Selma Lagerlöfs brev offentliga 1990, året efter det han publicerat sin bok. Breven till väninnorna/levnadskamraterna Sophie Elkan och Valborg Olander hör till det varmaste, mest passionerade och innerligt kärleksfulla som är skrivet på svenska:

" Jag älskar dig så mycket så jag sätter din ring på mitt finger...Det är verkligen rent förfärligt så jag tycker om dig och lever med dig och genom dig." (till Sophie Elkan)



Sophie Elkan ( 1853 - 1921)


"Jag tycker om dig så pass att en mängd andra människors stora passioner är leksaker där bredvid." (till Sophie Elkan)


"min älskade, jag kan inte säga dig hur glad jag är åt att ha dig och bli bortskämd av din stora kärlek...Jag behöver bara tänka på dig för att känna mig genomträngd av lycka...Ingen, ingen i världen har älskat mig som du och därför tillhör jag dig." (Till Valborg Olander juli 1902)


Valborg Olander 1861 - 1943


"Det smyger något varmt och ljuvt över mig då jag läser dina kärleksbrev. Och varje natt tror jag att du kommer smygande...Nu skulle jag vara så förfärligt tacksam för en liten stund ensam med dig..." (till Valborg juli 1904)

- När jag läser Selma Lagerlöf finner jag en stor psykolog. Beskrivningen av Marianne Sinclair kunde vara hämtad ur en modern lärobok om personlighetsstörningar: jagsvagheten, osäkerheten om den egna identiteten hos en person med borderlinestörning.

 Marianne Sinclair är bara en av många diktade Lagerlöfsfigurer som är ärligt, sakligt, nyanserat, skarpsynt - tidlöst analyserade och beskrivna. Men att romanfiguren Marianne Sinclair skulle utgöra ett självporträtt av författaren, det tror jag inte, lika lite som den ondskefulle Sintram, brukspatronen på Fors i samma roman, och ibland förväxlad med hin håle själv, skulle vara en bild av Selmas person.

 En del av Selma Lagerlöfs storhet som författare låg just i att hon så trovärdigt kunde skildra olika individer inifrån deras psyken - om det så gällde den föräldralösa Åsa Gåsapiga i Nils Holgersson, den rättrådige Ingmar Ingmarsson i Jerusalem eller den inbilske greve Dohna i Gösta Berlings saga. Det är att underskatta Lagerlöfs författargeni att tro att allt hon skriver i någon mening var självupplevt.

Selma Lagerlöf visste vad sinnlig kärlek är. Hon beskriver spänningen mellan Gösta och Marianne när de spelar en teatertablå - i slutminuten ser de varann djupt in i ögonen och ingendera kan vika med blicken:

"Medan ridån gick upp och ner stod de unga tu kvar i samma ställning. Göstas ögon höll fast Marianne, de tiggde, de trugade.

Då böjde den sköna Marianne sig ner och kysste Gösta Berling. Hon visste inte varför, hon måste. Han sträckte upp armarna runt hennes huvud och höll henne fast. Hon kysste honom, gång på gång."


Se ett avsnitt ur Gösta Berlings saga(1924)  på Youtube:
http://www.youtube.com/watch?v=6LjBkDvHNY4

Ingen psykiatrisk utbildning krävs för att bli chef för allmänpsykiatrisk klinik!

Det här förstår jag bara inte!

Man söker en ny chef för allmänpsykiatrin, och av befattningsbeskrivningen framgår. att man önskar någon med administrativa och ekonomiska kunskaper och chefserfarenhet.

 -Inte ett ord om att det krävs kunskaper i psykiatri, inte ens sjukvårdsutbildning - titta här:


Områdeschef, Område Allmänpsykiatri, 
Jobbeskrivning : (...)

Som områdeschef är Du direkt underställd verksamhetschefen och ingår i ledningsgruppen. Verksamhetens viktigaste uppgift är att fortlöpande arbeta med verksamhetsutveckling där patientfokus, god tillgänglighet och säker vård är centrala begrepp.

I rollen som områdeschef ingår också att leda och utveckla verksamheten och medarbetarna gällande organisatoriska samt ekonomiska ramar.

Vi söker Dig som har lämplig högskoleutbildning samt har chefs- och ledarerfarenhet. Vi ser också att Du har god kunskap om ekonomifrågor inom offentlig förvaltning.
För upplysningar om tjänsten kontakta ... etc...  


Vad menas egentligen med att verksamheten handlar om "patientfokus, god tillgänglighet och säker vård"?  Varför nämns inget om psykiatrisk kompetens, olika evidensbaserade behandlingsformer?  Inget om  individanpassad, adekvat vård - utan "säker"?

På barndaghem har man också "fokus på dagbarnen, god tillgänglighet och säker verksamhet..."

Liksom i kriminalvården - där har man också "klientfokus, god tillgänglighet och säker vård.." .men något skiljer väl dessa verksamheter från psykiatrin? 


- Verkligheten i Sverige i dag är att den psykiatriska vården har skurits ned oerhört mycket de sista decennierna. Då är det nödvändigt att den vård som är kvar leds av människor med bästa kompetens och fackkunskap.

- Tänk om, tänk rätt!



                                                            (så får ni en ros...!)

12-årig pojke på spåret - tåget hann stanna

I går hörde jag om en underbar händelse. En pojke, bara tolv år gammal, hade ställt sig på järnvägsspåret.


Någon såg honom. Någon ringde 112 som varskodde nästa tåg. Tåget hann stanna. Och pojken räddades och togs om hand. 



Gustav Klimt: Mor och barn, detalj från Kvinnans tre åldrar, ca 1905                                                                        

Vem är Svenska kyrkan till för? Egentligen?

Marianna Agetorp berättar att hon vägrats hålla föredrag i sin hemförsamling, sedan arrangörerna fått klart för sig att hon gått ur Svenska kyrkan (Kyrkans tidning 1/2011). (Varför hon efter 43 år lämnat Svenska kyrkan? På grund av hur hennes hemstift behandlar de kvinnliga prästerna.)


Min kommentar:

Vem är Svenska kyrkan till för? Egentligen?

2004 antog Kyrkostyrelsen en kommunikationsplattform, en "kommunikationsvision" som formulerar vad Svenska kyrkan står för och vilka dess kärnvärden är. Där sägs:

" Svenska kyrkan vill vara en öppen folkkyrka som välkomnar var och en som söker sig till henne. Troende, sökare eller tvivlare, medlem eller icke medlem - Svenska kyrkan vill vara öppen för alla."




Det här är inte den verklighet Marianna Agetorp mött i sin församling, där man inte heller kan skilja på äpplen (det du skulle föreläsa om) och päron (att du inte tillhör Svenska kykan). Jag tycker du är rakryggad som inte bara stillatigande accepterar hur kvinnliga präster behandlas i ditt stift, utan som protest och i soldaritet med dessa präster går ur. Det är du värd respekt för.

Marianna, det är inte dig det är fel på utan felet är något annat: att Svenska kyrkan helt enkelt inte lever som den lär. Den har heller inte upptäckt dels att de kvinnliga prästerna snart är i majoritet, dels att allt färre "medlemmar" upplever att kyrkan bryr sig om dem och deras verklighet.

Tänk bara på föräldrarna som ville ha sitt barn döpt utomhus i somras - detta var helt omöjligt, för familjen skulle rätta sig efter kyrkan, inte kyrkan vara lyhörd för dem den är till för. Så miste Svenska kyrkan också ytterligare tre medlemmar, vilket beskrevs av mamman i familjen i en debattartikel i Kyrkans tidning i höstas.

I det fallet, med barndopet, och i ditt fall, Marianna, visar Svenska kyrkan på vårdslöshet och bristande omsorg i mötet med den enskilda människan - något helt annat än vad som föreskrivs i de vackra ord som uttalas från alla dessa predikstolar.Självklart ska kyrkan vara öppen för och lyssna på olika åsikter.

 Kyrkans egen kommunikationsplattform igen:
"Svenska kyrkan ska vara en kyrka som människor har en positiv relation till och känner glädje över att tillhöra ...Svenska kyrkan vill vara en öppen folkkyrka som välkomnar var och en som söker sig till henne."



Publicerad i Kyrkans tidning 11 01 13

 Länk till Svenska kyrkans kommunikationsplattform:
http://www.internetkyrkan.se/komplatf.html--

Nya ordföranden för Läkarförbundet talar om kvalitet i vården igen

Detta debattinlägg är publicerat i Läkartidningen 2011-01-19:

Tack, Marie Wedin!

 

Det bådar gott att Marie Wedin blivit vald till ny ordförande för läkarnas fackförbund. När hon säger (Läkartidningen nr 50/2010) att det, som antalet patientbesök per läkare beskriver, endast utgör en del av arbetet med och för patienterna, och att det behövs andra mått för att fånga in vad som ger mest patientnytta - ja, då vill jag ropa:
Hurra! Äntligen! - Äntligen kanske vi kan börja tala om kvalitet i stället för kvantitet!

“Antalet vårdplatser i Sverige har skurits ned till det lägsta i västvärlden”, skriver Wedin. Ja, men det är inte bara antalet slutenvårdplatser som skurits ned, utan också den medicinska kompetensen.

Om jag talar om min egen specialitet, psykiatrin, så har man i slutenvården där tagit bort resurser som arbetsterapi,   gymnastikmöjligheter, psykolog knuten till avdelningen, handledning av personalen, vidareutbildning och kompetenshöjning av både personal och läkare.

När öppenvården, som mist specialresurser som arbetsterapeuter, sjukgymnaster och mentalskötare, för att nämna några yrkeskategorier, inte klarar av att hålla sina patienter utan behöver lägga in i slutenvård en tid, så får man inte den kvalificerade hjälp man önskar - i stället kommer besvikna patienter ut från en tids sjukhusvård och säger: “Värdelöst. Aldrig mer.”

Kvantitet är inte detsamma som kvalitet. Att en läkare tar fem patientbesök kanske inte hjälper dessa fem mer än att en annan, mer kompetent och specialutbildad läkare tar sig an en enda patient, botar denne och får igång honom i arbete igen.

 Tyvärr är det inte sällan så, att många psykiatriska patienter går i behandling år ut och år in - därför att de inte får kvalificerad vård.

 Skenbart benämnes denna verksamhet för “produktion” medan det i själva verket rör sig om en kronisk rundgång.

Låt oss inom Läkarförbundet ta initiativet till att tala tydligt om kvalitet inom sjukvården igen. Denna tydlighet innebär krav - krav på kompetenshöjning, vidareutbildning och medicinskt sakkunnigt ledarskap. 

Likgiltig, aggressiv och anonym på webben

I dag läste jag nedanstående artikel på Aftonbladets nätsida. - Så, vad är en Facebook-vän värd?


Skrev självmordsbrev till 1 082 Facebook-vänner: ingen agerade

Den deprimerade kvinnan skrev en sista hälsning på Facebook på juldagen:

”Tog alla mina piller är död snart hej då allihopa” Den deprimerade kvinnan skrev en sista hälsning på Facebook på juldagen:
”Tog alla mina piller är död snart hej då allihopa”


Ingen av hennes 1 082 vänner ringde polisen.
Istället lämnade de hånfulla meddelanden på hennes sida.

Klockan var 22.53 när Simone Back, 42, skrev meddelandet på sin Facebooksida.

Svaren lät inte vänta på sig.
Åtta minuter senare skrev en ”vän”:
”Hon överdoserar hela tiden och hon ljuger.”
En minut senare replikerade en annan:
”Jag hoppas att hon ljuger om detta annars kommer du att må dåligt i morgon.”

Ingen kallade på hjälp

Ordkriget fortsatte.
Vännerna diskuterade hur ofta Simone Back knaprade piller, att hon inte var ett barn längre, att hon var tvungen att ta ansvar för sina egna handlingar, att det var töntigt att ta livet av sig på grund av en dålig relation.
Men ingen ringde polisen.
Först dagen efter fick Simone Backs mamma, Jennifer Langridge, 60, ett sms från en bekant.
– Det stod att jag skulle skaffa hjälp. Jag är handikappad så jag kan inte komma upp för trapporna till Simones lägenhet så jag ringde polisen direkt, säger hon till Daily Mail.

Mamman skrev ett meddelande

Efter att polisen hittat Simone Backs döda kropp på Annandag jul gick Jennifer Langridge in på sin dotters Facebooksida och skrev ett sista meddelande:
”Min dotter Simone dog i dag så snälla lämna henne ifred nu.”
– Det är upprörande att ingen gjorde något för att hjälpa min dotter, säger Jennifer Langridge till Daily Mail.

Facebook beklagar

En vän till den avlidna, Samantha Owen – som inte var vän med henne på Facebook – säger till Daily Mail att flera av Backs Facebookvänner bodde på promenadavstånd från den döda kvinnan.

– Om bara någon av dem hade lämnat sin dator och gått hem till henne hade hennes liv kunnat räddas.
Facebook har raderat självmordsbrevet och alla elaka svar från Simone Backs sida och skriver i ett uttalande att de djupt beklagar det inträffade.

Carina Bergfeldt

"Facebook hjälper dig att hålla kontakten med vänner och familj."

Swartz skriver bra på SVT:s hemsida om enda skyddet mot de svenska terroristerna

Det här inlägget nedan, återgivet i sin helhet, av Oscar Swartz på Svt:s hemsida, Debatt,tycker jag är en jättebra analys av terroristhotet. Om man förtrycker någon, så blir det ett mottryck. Förtryck föder revolt.

 

Nätaktivisten Oscar Swartz efter dramat i Köpenhamn:

Wikileaks enda skyddet mot de nya svenska terroristerna

Publicerad 30 december, 2010 - 12:44 Svt:s hemsida

TERRORISM Terrorhoten mot Sverige och Danmark har inte med Vilks och Jyllandsposten att göra egentligen. Mullornas makt och våra egna regeringars destruktiva maktgemenskaper kan bara undermineras genom upplysning. Wikileaks är ett exempel på det, skriver nätaktivisten Oscar Swartz.

Först en klåpare till självmordsbombare i Stockholm som hänvisade till Vilks med Muhammed som rondellhund. Och nu ett gäng islamister som vill spränga ett tidningshus som publicerat teckningar av profeten.
Så saken är väl klar? Galna muslimer som vill förgöra väst och dess dekadenta kultur och yttrandefrihet med livet som insats?

Helt fel. Det handlar om utrikespolitik. Utrikespolitiken är en del av säkerhetspolitiken. Beter man sig på ett visst vis bör man som intelligent och analyserande utrikesminister kunna förutse konsekvenserna och agera därefter, oavsett hur illa man tycker om dem.

Jag skrev tillsammans med Waldemar Ingdahl från tankesmedjan Eudoxa en artikel I Aftonbladet för över fem år sedan som talade om ”The War on Error”, kriget mot ”fel”, där felet var att vi deltog i en geopolitik som ökar risken för att vi skall bli utsatta för terror och som leder till att vi successivt avskaffar våra egna västliga medborgerliga rättigheter på kuppen. Helt i onödan.



Oscar Swartz



Terrorhoten mot Sverige och Danmark har inte med Vilks och Jyllandsposten att göra egentligen. Om vi bara vore ett par länder i norr där en enskild liten konstnär eller tidning publicerade en bild skulle vi inte alls vara hotade. Men nu är det inte så. Vi deltar i ockupation. Det är svårt att få folk att förstå signifikansen av detta eftersom vi brinner så mycket för våra västliga värden. Låt mig förklara:

Låt säga att Sverige ockuperades av Ryssland eller kanske Iran. Antag nu att Iranska armén sprängde festvåningar i luften där vanliga svenska bröllopsfester pågick – eftersom iranierna misstänkte att en ”svensk nationalist” fanns bland gästerna ibland, kanske någon lokal aktivist inom Sverigedemokraterna. Det visar sig vara fel mest hela tiden och hela familjer blir utraderade av utländska styrkor utan att de gjort något.

Om ockupanterna försökte utrota en motståndsrörelse som bestod av ”svenska nationalister” – som inte nödvändigtvis hade exakt samma mål för Sverige som majoriteten av svenska folket – skulle vi då få ett ökande antal sura svenskar? Självklart! Nationaliströrelsen skulle få ett uppsving, även från folk som inte höll med Sverigedemokraterna i allt.

En svensk nationaliströrelse skulle vinna stort på situationen. Många skulle ansluta sig till kampen även om dessa nationalister egentligen ville driva Sverige tillbaks till 50-talet med kvinnor vid spisen och homosexuella i garderoben och morgonbön I skolan skulle. Vi skulle betrakta det som en kamp vi får ta inom svensk politik.

Om den iranska övermakten i det ockuperade Sverige var stor, vad skulle då utlandssvenskar i ockupantländer göra? Tja, om vi hade en massa svenskar i Teheran vore ”terrorism” inte omöjlig. De skulle se det som en rättmätig kamp mot en makt som ockuperade deras hemland. Spräng presidentpalatset och den där tidningen som gör narr av Sverige hela tiden! Kanske inte självmordsdåd men i alla fall terrordåd. Det skulle inte direkt ha med nidbilderna i en tidning att göra. Det skulle ha med ockupationen av Sverige att göra. Men tidningen skulle kunna vara en bra symbol förstås. ”Terrordåd i Iran: Nationella svenskar misstänks” skulle vara en fullt möjlig rubrik.

Det finns en hel del forskning runt självmordsdåd. Det är en ny företeelse (i modern tid) och startade med att Hizbollah ville driva ut USA ur Libanon på 1980-talet. På 20 år, 1981-2000, utfördes 164 dåd totalt i världen. 2005-2008 låg siffran på ca 500. Per år. De är direkt knutna till Irak och Afghanistan. Metoden har exploderat som en effekt av kriget mot terrorismen. Forskarna finner att det har med ockupation att göra, inte med religiös fanatism i sig. Självmordsbombare visar sig inte ens vara religiösare än andra.

Jag har sedan flera år kritiserat vårt fokus på att övervaka och avlyssna kommunikation och lägga nätet under myndighetskontroll för att på så sätt bli säkrare. Vi måste se på säkerhet ur ett vidare perspektiv: Vi har avskaffat vårt eget försvar och avlyssnar i stället nätet via FRA och ger USA informationen. De få svenska soldater som finns skickar vi på USA:s begäran till Centralasien för att föra krig mot terrorismen. Detta krig producerar fler och fler människor som anser att deras enda val mot västlig övermakt är att skada oss på hemmaplan. Vilket kräver ännu hårdare tag. Vi kör huvudet i väggen genom att bara kräva mer kontroll och övervakning. Sverige måste få en helt ny och självständig utrikes- och säkerhetspolitik.

På lång sikt kan vi hoppas att nätets maktutjämning mellan styrande och styrda leder till en bättre värld. Mullornas makt kan undermineras genom upplysning. Våra egna regeringars maktgemenskap kan undermineras genom exempelvis Wikileaks. Det skulle exempelvis ha varit mycket svårare för Bush och Blair att missleda om massförstörelsevapen och manipulera fram krig i Irak och Afghanistan om vi medborgare fått avlyssna vad som diskuterades i de diplomatiska salongerna. Alla vi medborgare hade varit säkrare idag. Och haft fler medborgerliga rättigheter kvar.

Oscar Swartz

http://svtdebatt.se/2010/12/wikileaks-enda-skyddet-mot-de-ny-svenska-terroristerna/

Psykiatriska diagnoser som invektiv

Som psykiater vänder jag mig emot att använda psykiatriska diagnoser som invektiv. Psykiska sjukdomar innebär ofta stort lidande och är ingenting som  vederbörande själv väljer att utstå.





 När  Ann Heberlein (SDS Kultur 29/12) kallar Julian Assange för "emotionellt omogen" och "kompulsivt överträdande av gränser" undrar jag vilken grund hon har för dessa benämningar.

 Julian Assange har med Wikileaks bl.a. visat på Irakkrigets godtyckliga grymhet - kanske hade han rent av idealistiska skäl till detta?

 Tills motsatsen är bevisad tror jag man ska vara försiktig med att beskriva Assanges personlighet.


(Det här inlägget skickade jag till Sydsvenskans kultur som en kommentar till Ann Heberleins artikel. Ännu har kulturredaktionen inte tagit in kommentaren...)