Häromdagen tog jag en cappucino på ett café vid Möllan, Möllevångstorget i Malmö. Klockan var framemot eftermiddagen och torghandeln började redan mattas av: "10 kr kilot. Bara 10 kronor!" började försäljarna ropa bland gurkor, blomkål, auberginer och berg av bladpersilja och purjolök, och de skrattade mot varandra mellan de färgrika stånden...
Möllevångstorget, Malmö
....och människorna som trängdes där, kvinnor med shoppingvagnar, fäder som passade småbarnen medan hustrun gjorde inköpen, tonårstjejer som köpte sitt äpple och viskande anförtrodde varandra Stora Hemligheter medan de ur ögonvrån kollade in killarna som drog förbi i högljudda klungor.
Äldre herrar av typ gubbar stod en bit ifrån, tigande med uttryckslösa ansikten, och iakttog folklivet.
Jag vände mig mot mitt sällskap, en kvinna jag nyligen blivit bekant med. Hon gjorde ett bittert och uppgivet intryck och berättade omigen historien för mig om hur hennes bror blivit mördad därborta, i det forna hemlandet, för nu snart fem år sedan.
Uppenbarligen hade hennes liv stannat där. Hon hade ingen glädje i sin tillvaro nu, inga framtidsplaner, och hon såg inte färgerna, rörelsen, solskenet ute på torget framför oss.
Jag funderade på hur jag skulle kunna bryta hennes fixering vid det förgångna, få henne att vilja leva igen, att uppleva möjligheterna, se glädjen och livet runt omkring henne.
(Fyra åttaåringar sprang just lyckliga och jagade varandra genom de smala gångarna mellan stånden, utmärkta att gömma sig bakom...
... )
"Vet du, det var någon som sade ´Låt de döda begrava sina döda...´ - älska varandra nu, så som jag har älskat er..."
Jag tog sats, sedan förtydligade jag: "Det var Jesus som sade så - vet du vem han var, han finns ju i Koranen också..."
Hon mötte min blick, mycket bestämt och svarade:
"Jag älskar Jesus."
- Jag blev stum. Vad menade hon? Men jag tog tag i detta lilla halmstrå:
"Farnaze, de döda kommer inte tillbaka. Du däremot - du har nu, just nu, tre fina barn som det går bra för i skolan, de har kompisar, de trivs. Det klarar de därför att du har varit en så bra mamma för dem.
Du har en man som älskar dig. Det gör han, därför att du har varit så fin mot honom. Dina barn och din man, de lever nu, de behöver dig nu. De väntar på att du ska lämna den där förlamande sorgen. - Låt de döda begrava sina döda."
Farnaze lyssnade på mig, sedan gav hon mig samma bestämda blick igen och upprepade:
"Jag älskar Jesus."
Möllevångstorget, Malmö
....och människorna som trängdes där, kvinnor med shoppingvagnar, fäder som passade småbarnen medan hustrun gjorde inköpen, tonårstjejer som köpte sitt äpple och viskande anförtrodde varandra Stora Hemligheter medan de ur ögonvrån kollade in killarna som drog förbi i högljudda klungor.
Äldre herrar av typ gubbar stod en bit ifrån, tigande med uttryckslösa ansikten, och iakttog folklivet.
Jag vände mig mot mitt sällskap, en kvinna jag nyligen blivit bekant med. Hon gjorde ett bittert och uppgivet intryck och berättade omigen historien för mig om hur hennes bror blivit mördad därborta, i det forna hemlandet, för nu snart fem år sedan.
Uppenbarligen hade hennes liv stannat där. Hon hade ingen glädje i sin tillvaro nu, inga framtidsplaner, och hon såg inte färgerna, rörelsen, solskenet ute på torget framför oss.
Jag funderade på hur jag skulle kunna bryta hennes fixering vid det förgångna, få henne att vilja leva igen, att uppleva möjligheterna, se glädjen och livet runt omkring henne.
(Fyra åttaåringar sprang just lyckliga och jagade varandra genom de smala gångarna mellan stånden, utmärkta att gömma sig bakom...
... )"Vet du, det var någon som sade ´Låt de döda begrava sina döda...´ - älska varandra nu, så som jag har älskat er..."
Jag tog sats, sedan förtydligade jag: "Det var Jesus som sade så - vet du vem han var, han finns ju i Koranen också..."
Hon mötte min blick, mycket bestämt och svarade:
"Jag älskar Jesus."
- Jag blev stum. Vad menade hon? Men jag tog tag i detta lilla halmstrå:
"Farnaze, de döda kommer inte tillbaka. Du däremot - du har nu, just nu, tre fina barn som det går bra för i skolan, de har kompisar, de trivs. Det klarar de därför att du har varit en så bra mamma för dem.
Du har en man som älskar dig. Det gör han, därför att du har varit så fin mot honom. Dina barn och din man, de lever nu, de behöver dig nu. De väntar på att du ska lämna den där förlamande sorgen. - Låt de döda begrava sina döda."
Farnaze lyssnade på mig, sedan gav hon mig samma bestämda blick igen och upprepade:
"Jag älskar Jesus."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar