"Lägg märke till, att Gud ej tycker om religioner..."

"Jag tror på Gud mer än jag någonsin gjort förr, men jag tror ej på präster. Och lägg märke till, att Gud ej tycker om religioner. Ingenting blir så snart förvridet och förstört som en religion."

Vem skriver så? För 110 år sedan?

Det är den klarsynta Selma Lagerlöf i ett brev till sin väninna Elise Malmros i Landskrona (Selma Lagerlöf Brev I 1871 - 1902, i urval av Ying Toijer-Nilsson, Gleerups 1967). Hon fortsätter:

"Jag tror att Gud skulle ta det med ro om vi blev fritänkare allihop, bara vi arbetade, uppövade vår förmåga och gick härifrån jorden med en smula större duglighet, självbehärskning, måtta och ödmjukhet än vi hade då vi kom hit."

Hon utvecklar vidare i nästa brev, daterat 17 november 1899:

"Jag skall säga dig vad jag egentligen far ut emot i religionen, det är mot det andelösa, stillastående och tråkiga varmed den omger sig och när jag säger, att Gud ej tycker om prästerna så menar jag att de måtte vara av honom övergivna, då de till största delen förlorat all den mänskliga förmåga att roa och underhålla, som dock är tvungen sak i religionen...

...men våra präster veta intet, förnimma intet. De äro de torraste och klokaste av oss alla. Det ser du väl, att det är på tok med alla våra fint ordnade kyrkor....

Klostret på ön Patmos, Grekland, 2008


Du säger att jag skulle lära människorna att det är gudstjänst att utbilda sin förmåga, men jag är allt lite rädd för att predika...Nej, poeter skall göra själarna rena och vackra hos de läsande, sedan växer det nog vacker säd."

Här är Selma Lagerlöf före sin tid, eller tidlös. Dagens begrepp "empowerment" -  http://socialmedicinsktidskrift.se/index.php/smt/article/view/122/15 %20att  att  ge kraft och makt till människor att själva välja och skapa sina liv, det är det hon talar om. Och vad gäller den kristna gudstron, så tror hon mera på den direkta kontakten mellan människan och Gud än på mellanhänder som präster, gudstjänstordningar, kyrkor.

Det är intressant, att just nu svarar några biskopar i Kyrkans tidning (2011-02-10) på hur de ser på Svenska kyrkans framtid, med anledning av att avgående biskopen i Visby stift, Lennart Koskinen, tycker Svenska kyrkan borde ägna sig åt krisanalys och självrannsakan.

Först ut att bemöta detta är ärkebiskopen. Att det råder kris i Svenska kyrkan håller han inte med om. Han menar att kyrkans folk bör samtala om: "Vad är vår uppgift som kristna i dagens samhälle för att överleva som kyrka..."

Martin Modéus, biskop i Linköpings stift, svarar på frågan om kyrkans uppgift så här:
"Det viktiga är att vi lever med Kristus och med varandra - i vilken organisation det än handlar om."

I intervjun med Modéus nämner denne Jesus Kristus fem gånger och Gud tre gånger, den Helige Ande en gång. - Detta är intressant! Av de övriga biskoparna nämner Koivunen Bylund och ärkebiskopen ingen gång vare sig Gud, Jesus eller den Helige Ande och Jan-Olof Johansson, biskop i Växjö stift, nämner Jesus en gång.

Detta säger något.

Modéus tycker inte frågor om form och organisation är viktiga. "Överhuvud sysslar kyrkan för mycket med frågor om gränsdragningar, och därmed att tala om vilka som är innanför eller vilka som är utanför." "Det gjorde aldrig Jesus. Kristus kom för hela mänskligheten, inte bara för de kristna. Och han hade inte fokus på det religiösa livets form utan på dess kärna och liv."

Så säger Martin Modéus i dag.

" Och lägg märke till, att Gud ej tycker om religioner. Ingenting blir så snart förvridet och förstört som en religion." - Så skrev Selma Lagerlöf för 110 år sedan. Hon vittnade i så många av sina romaner och noveller om den varma, enkla, goda gudstron. Hon fokuserade inte på formen utan på kärnan i religionen.

Hon också.