fredag 4 februari 2011

Donatellos David - och Michelangelos




Donatellos David, ca 1445, brons. Museo Bargello, Florens, Italien





David var en ung fåraherde, den yngste av åtta bröder, i Betlehem i Juda, när konung Saul med sitt israelitska folk var i krig med filistéerna.

Filistéerna samlade sig på ena bergssluttningen vid Terebintdalen, och Saul med sina trupper på den andra.

"Ur filistéernas led steg då fram en tvekampskämpe som hette Goliat". Goliat var tre meter lång och hade en hjälm av brons och ett harnesk med bronsfjäll som vägde kring 60 kilo. Goliat gjorde halt och ropade bort mot de israelitiska leden:

"Jag utmanar Israels här. Skicka fram en man som kan kämpa med mig." 

När Saul och alla israeliterna hörde filisténs utmaning blev de utom sig av skräck. Men David tog sin käpp, valde ut fem släta stenar i bäcken och lade i sin herdeväska. Med slungan i handen gick han emot filistén.

När Goliat fick  syn på David, fnös han föraktfullt åt honom: "Tror du jag är en hund, eftersom du kommer emot mig med käppar?" frågade han.

Då sprang David med snabba steg fram mot Goliat, tog en sten och sköt i väg den med slungan. Stenen träffade Goliat i pannan så att han föll till marken.

David kastade sig framåt, ställde sig över Goliat och drog dennes svärd ur skidan. Sedan gav han Goliat dödsstöten och högg av hans huvud, allt med hans eget svärd.

När filistéerna såg att deras hjälte var död, tog de till flykten. 

- Denna dramatiska historia skall ha utspelat sig på 900-talet före vår tideräkning. Berättelsen, med ytterligare flera häftiga detaljer, står att läsa i Första Samuelsbokens 17:e kapitel.

-David är alltså den unge okände, skenbart obetydlige, ynglingen, som visar mer mod och djärvhet än hela konung Sauls armé. Det är denne David som Donatello 1445 avbildar med sin bronsstaty ovan, och Michelangelo 50 år senare med sin staty, i marmor, nedan.

När jag i min förra blogg skrev om "Snälla flickor som aldrig får chefsrummet" så illustrerades texten av Donatellos David - varför det?

Donatellos skulptur återger så exakt det ungdomliga och samtidigt nonchalanta övermodet hos David - man ser en ung man, avspänt naken, iförd krigarhjälm. I handen bär han svärdet, fläckat av Goliats blod. Självsäkert har David satt sin fot på den besegrades avhuggna huvud. David  har överraskat hela världen, och han vet sitt värde. - På samma sätt vet unga tjejer innerst inne sitt eget värde. - 




Michelagelos David, ca 1504, marmor, Galleria della Accademia
di Belle Arti, Florens, Italien


Michelangelos David är en annan David än Donatellos - en vacker man, men med en mildare, mer eftertänksam framtoning. Kanske är det ett porträtt som vill betona den andra sidan av David - hans konstnärliga, poetiska och musikaliska begåvning - David spelade ju harpa och komponerade sånger, många av dem underbart vackra, som hans 23:e psalm:

Herren är min herde, mig skall intet fattas,
han låter mig vila på gröna ängar,
han för mig till vatten, där jag finner ro.
Han vederkvicker min själ,
han leder mig på rätta vägar
för sitt namns skull.

Om  jag ock vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont,
ty du är med mig.
Din käpp och stav, de tröstar mig.

Du bereder för mig ett bord i mina ovänners åsyn,
du smörjer mitt huvud med olja
och låter min bägare flöda över.

Godhet allenast och nåd skall följa mig i alla mina livsdagar,
och jag skall åter få bo i Herrens hus,
evinnerligen.


- Eller kanske Michelangelos skulptur är en bild av en något äldre David sedan denne, efter många ytterligare svårigheter och strider, efterträtt Saul och själv blivit israeliternas konung.  

Som enda tecken på den särskilda kraften hos den här mannen ser vi hans högra hand - tydligt överdimensionerad.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar