På ett sjukhus ligger en sexårig pojke. Han har skadats så allvarligt att han mist sin vänsterhand. Hans lillebror blev dödad.
– Sexåringen låg där i sin säng och försökte förstå att han inte längre hade en vänsterhand. Han frågade också hela tiden efter sin lillebror. Ingen hade orkat tala om för honom att han inte längre hade någon (Ekot 23 augusti).
Om det var grannfamiljens pojke det här gällde, visst skulle du göra allt för att hjälpa och trösta? Kanske låta familjen med sitt förstörda hus få bo hos dig ett tag, tills det värsta ordnat sig?
Ja, säkert skulle du det. Men nu är det inte i Östra Vemmerlöv som bomberna den 23 augusti fallit över pojkens hem, utan i staden Aleppo i Syrien. Det är där lilla sexåriga Shala förlorat sin hand. Och sin lillebror.
I Östra Vemmerlöv har ICA-butiken, macken och skolan slagit igen. Ändå vill man inte upplåta sin tomma byskola åt behövande nödställda. Det handlar om ett transitboende, alltså ett tillfälligt boende, för max 30 flyktingar. Det i sin tur skulle också innebära jobb, kringaktiviteter, kanske bättre kommunikationer – alltså tillföra något. Mer liv i byn.
- Skälen att säga nej? ”Sjunkande fastighetspriser”. ”Skadegörelse”. ”Ingen polisnärvaro, vilket kommer behövas" (Ystads Allehanda 4 september).
Syrien är långt borta, men inte så långt att vi inte kan förstå smärtan, lidandet och sorgen när oskyldiga civila lemlästas och dödas, när barn förlorar sina föräldrar och föräldrar sina barn. Den 23 augusti, då lille Shala skadades, hade stridsvagnar attackerat hans förort till Damaskus och skadat 100, dödat 15.
FN:s flyktingorgan UNHCR beräknar att totalt 200 000 syrier är på flykt, och att mellan 23000 och 30 000 har dödats. HRW, Human Rights Watch, beräknar dessutom att ca 400 barn arresterats och torterats. Flyktingskarorna väller ut ur landet.
-Vem hjälper DIG, när du behöver stöd och skydd?
(Publicerad i Ystads Allehanda 120906)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar