Härskarteknik mellan kvinnor

För några år sedan deltog jag i ett veckoslutsseminarium med den amerikanske före detta biskopen John Shelby Spong.


Vem John Shelby Spong är? 







En mycket intressant präst. Han menar, att han funnit bevis för att mycket av det som berättas i evangelierna  faktiskt inte hänt, utan är litterär utfyllnad kring vissa "logia", citat som är autentiska Jesus-ord.


Exempelvis: det fanns inga tre vise män på besök i Betlehem. Det fanns inget stall med en krubba. Och att Maria, Jesu moder, var jungfru - nej. Möjligtvis en prostituerad kvinna. Möjligtvis våldtagen av en romersk soldat. (Se också länken http://www.existentiell-tro.net/spong/ ,Marianne Bloms essay)

(Inom parentes - jungfrufödsel förekommer visst inom biologin. Det är bara det, att i de fallen blir avkomman alltid av kvinnligt kön!)


-Vi som hörde på denna föreläsning fick blandade reaktioner inför detta. En mig närstående person kunde inte sova på natten: Men vad blir kvar av religionen om allt detta faktiskt aldrig har hänt?


Det verkligt intressanta var reaktionen från en grupp präster. Vi satt och pratade på kvällen i kursgårdens sällskapsrum, en tre - fyra präster och vi, några lekmän. - Nej, det här var ju inget nytt! Det hade prästerna redan hört i sina teologiska studier. Men flera var riktigt trötta på att stå och upprepa dessa sagor för menigheten: "Jag är så jävla trött på det där dravlet om jungfrufödseln", som en präst så kärnfullt uttryckte det.


Vi lekmän tittade litet förstulet på varandra.- Oj då! Visste alla präster redan det här? Då var det ju inget nytt eller konstigt som den här radikale biskopen John Shelby Spong talade om. - Men varför berättade inte prästerna det här för åhörarna när de predikade i kyrkan?


I nummer 47/2011 av Kyrkans tidning skriver prästen Anna Sofia Bonde om sin kollega Ulla Karlsson. Ulla Karlsson är också en mycket intressant och ovanlig person. Som präst har hon känt, att det är fel att tala om människors synd och skuld och att Jesus "dog för våra synder":


" Plocka bort allt tal om synd, skuld, skam, blod, slaktade lamm och


 annat förfärligt! Det hör inte hemma i modern tid, bland upplysta 


människor!" 


Nej, det viktigaste budskapet i den kristna religionen är att vi alla redan är förlåtna och älskade av Gud. "Är det inte dags att vi i 


kyrkan börjar tala om människor i utveckling i stället?..."Tala i


stället om kärlek, till medmänniskor, till det egna jaget,


 barmhärtighet, godhet, medmänsklighet, jämlikhet, mod, 


självkänsla, självförtroende och upprättelse."( Se länk:
 http://www.kyrkanstidning.se/ledare_och_debatt/debatt/webbdebatt_plocka_bort_talet_om_synd_skuld_och_slaktade_lamm_0_167 )



Ulla Karlsson



Ulla Karlsson fick möta så mycket kritik och hätska angrepp för det hon skrivit att hon nu lämnat sin prästtjänst.


- Vad skriver då Anna Sofia Bonde i Kyrkans tidning, 24/11, om sin kvinnliga prästkollega? Jo, följande: "...det tragiska i att en enskild präst låter påskina (min kursivering) att hon vill diskutera principiella teologiska ställningstaganden i media, när hon egentligen hade behövt gå med sina tvivel till en duktig själavårdare."


- Det är här jag hoppar till. Varför är det inte just detta Ulla Karlsson gör, diskuterar principfrågor? Varför reducerar Bonde henne till någon "med tvivel"?


Ulla Karlsson är alltså inte en  analytisk intellektuell utan hon borde gå till "en duktig själavårdare".


Denna mästrande överlägsenhet, denna förminskande härskarteknik mot en kollega och en syster, den gör mig nästintill rasande. 


Särskilt som en annan syster, ledarskribenten Brita Häll, 









i samma nummer av Kyrkans tidning, skriver något mycket mer respektfullt i samma ämne:


"Kyrkans teologiska ledning hade i exemplet Ulla Karlsson ett utmärkt tillfälle att kraftfullt gå in i debatten och sätta den i ett sammanhang."  (http://www.kyrkanstidning.se/ledare_och_debatt/ledare/ge_folket_teologisk_hjalp_0_19059.news.aspx )

Kyrkohistorikern Adolf Harnack skrev redan 1901: 

"Levande tro tycks ha förvandlats till satser, kristlig hängivenhet till kristologi, brinnande hopp om gudsrikets ankomst till dogmer om odödlighet och förgudning, profetior till teknisk exeges och teologi samt andens tjänare till prästerskap. Bröder och systrar ställs under förmyndare, under och helanden försvinner eller blir prästerliga påhitt, brinnande böner blir högtidliga hymner och liturgi och anden själv blir lag och tvång."

(Ur "What is Christianity?"; övers. fr eng.)

Det är precis detta som Ulla Karlsson vänder sig mot - förmyndare, lag och tvång - det auktoritära prästerliga förtrycket av människorna, det som gör att människor röstar med fötterna och helst sätter dessa fötter i kyrkan bara när den är tom, när ingen präst står hindrande och mästrande mellan henne själv och hennes gudsupplevelse.

Ulla Karlsson tycks ha mött mänsklig nöd, och hon vill hjälpa:

"Tala i stället om kärlek, till medmänniskor, till det egna jaget

barmhärtighet, godhet, medmänsklighet, jämlikhet, mod, självkänsla,

 självförtroende och upprättelse."

- Det här svarar precis mot min egen upplevelse som psykiater. Jag 

möter också mänskligt lidande, mänsklig nöd, och jag också försöker 

visa på godhet, tröst, hopp.

- För att Ulla Karlsson sagt detta har man alltså jagat henne ut ur

 kyrkan så att hon nu har slutat som präst.

- Lär man sig aldrig?