Norges sak är vår

Ett år sedan Utöya


På söndag 22 juli är det ett år sedan 77 oskyldiga norrmän fick sätta livet till i den värsta katastrof som drabbat Norge sedan andra världskriget.


Efter ett år av utredningar står det nu klart, att gärningsmannen Breivik, som utförde dessa 77 mord på Utöya och i Oslo, hade förberett sig flera år. Han var övertygad att en islamisk- marxistisk konspiration höll på att erövra Norge och Västerlandet och han valde ut och dödade sina offer, eftersom de var socialdemokrater. I och med terrormorden skulle den socialdemokratiska återväxten stoppas. I regeringskvarteret skulle toppskiktet inom det styrande socialdemokratiska Arbeiderpartiet skadas.


Breiviks egen förklaring till sina dåd var att han "avemotionaliserat" sig själv från och med 2006 för att kunna utföra dödandet. Han säger att han var tillräknelig och att dådet var politiskt motiverat. Målet var att döda 600 personer. I rättegången sade han:


– "Ska du se på mig som person måste du se mig som en säljare. Jag säljer ett budskap. Jag är en fotsoldat för den konservativa revolutionen."  (källa: nättidningen Expo)


Det var alltså politiska, främlingsfientliga  motiv som låg bakom Breiviks terrorhandlingar. Han var ensam gärningsman, men han var/är inte ensam om sina idéer, som återfinns både inom counter-jihadrörelsen och inom extremhögern.



Utöya, 38 km nordväst om Oslo, 10.6 hektar stor. ca 500 m från land.Ön ägs av den politiska ungdomsorganisationen Arbeidernes Ungdomsfylking (AUF), ungdomsavdelning till norska Arbeiderpartiet.




Norges statsminister Jens Stoltenberg formade reaktionerna efter terrordåden med sina ord, att våldet och terrorn; hotet mot demokratin, skall bekämpas med mer öppenhet, mer demokrati. I den andan har sorgearbetet fått verka, samtidigt som vi lärt oss att bli mindre naiva, mer vaksamma.





Ön Utöya




Främlingsfientlighet, ondska, rasism, våld - de finns överallt i vår omvärld. I mobbningen på skolgården. I hatmailen på internet. I våld och övergrepp mot barn och kvinnor. I diktaturstaternas förtryck. 


Men jämsides med det onda finns det också goda krafter. Det är dem vi alla måste stödja. Vi måste tydligt hävda, att alla människor har lika värde, och att de som är starka måste skydda de svaga. Dessutom: den som är stark i dag, kan vara svag i morgon.


För ett år sedan förlorade vårt broderland Norge 77 människor i en vidrig terrorslakt. Vi känner stor respekt för de avlidna och för deras sörjande närstående, samtidigt med stor respekt för den enighet och styrka som utmärkt det norska folket hela detta år efter katastrofen.


-Söndagen den 22 juli hissar vi den norska flaggan och högtidlighåller minnesdagen, ett år efter Utöya.








Norges sak är vår. 




(Publicerad i Ystads Allehanda, 120721)