Kvällsöppet 23 januari, om Juholts avgång

Lördagen den 21/1 blev det avsked för Håkan Juholt. Fällde han sig själv eller fick han aldrig riktigt chansen? Var han utsatt för en häxjakt i media eller var hans ledarbrister för stora? Mobbad rent av?

 Debatt om S-krisen och Juholt med bland andra Jan Helin, chefredaktör Aftonbladet, Daniel Suhonen, chefredaktör Tiden, Claes Borgström, SSU-ordföranden Gabriel Wikström, Juholt-anhängaren Susanne Ringskog Vagnhammar och ledarskribenten Malin Siwe.

Kvällsöppet del 1

www.tv4play.se

Debattprogram direkt från Stockholm. I 20 delar. Här uppmärksammas aktuella frågor och händelser placeras i ett bredare sammanhang. Programledare: Thomas Rytter.

Om Döden - för Malmö Stadsteaters programblad våren 2012

ger i vår pjäsen Here Comes the Sun,  en föreställning om döden av Klas Abrahamsson, Ronny Danielsson och Roger Lybeck. I programbladet har jag publicerat följande text: 


Döden


av Susanne Ringskog Vagnhammar, överläkare i psykiatri, verksam vid NASP, Nationell 
prevention av suicid och psykisk ohälsa, Karolinska institutet, Stockholm


“När man är ung tror man att man ska leva för evigt”, sade min morfar. Jag brukar tänka på hans ord när med jämna mellanrum debatten om dödshjälp blossar upp igen.


För det är ju inte alls svårt att dö. Jobba på en akutmottagning, så ser du det; 


- 16-åriga Markus som experimenterar med droger, provar svamp som slår ut hans lever - och han dör.


- Karin som just pensionerats, flyttat in till Malmö med sin man för att få ett bekvämt liv - kliver ut i trafiken på Nobelvägen och förolyckas. 


- Erik som rest med familjen till Mallorca för att fira sin 40-årsdag - och drabbas av en hjärnhinneinflammation, får intensivvård i respirator och på håret när klarar sig. Det tog honom ett år att hämta sig - från chocken, att plötsligt hade han stått ansikte mot ansikte med döden. Plötsligt - för döden hade inte alls ingått i hans livsplanering för de närmaste 30 åren.


När undersökningar görs om attityder till aktiv dödshjälp svarar ofta ca 70 procent att de är för aktiv dödshjälp. Tittar man närmare på vilka som är för, är det oftast yngre, stadsboende,välutbildade och välbeställda  - och i USA vita och icke-religiösa.

Som ung och relativt problemfri har man svårt att föreställa sig vad det innebär att åldras och att dö. Man ser det man förlorar: fysisk prestationsförmåga, jobb, inflytande, välstånd, respekt. Man föreställer sig, att man värdesätter samma saker när man är 75 - 80 som när man är 35 - 40.


Vad den yngre ofta inte vet, är att den personliga utvecklingen fortsätter hela livet. Äldre uppskattar andra saker än yngre - men dessa andra saker är lika mycket eller mer värda för dem. Som till exempel att man så småningom förstår sammanhang och mönster, får insikter om hur allt hänger ihop och därmed kan överblicka tillvaron, vilket ger ett stort lugn.


När  yngre personer säger sig vara positiva till dödshjälp, är det ofta därför att med åldrandet fruktar de att förlora allt det de nu tycker är viktigt, och särskilt kontrollen över sitt liv. De föreställer sig att ålderdomen alltid innebär hjälplöshet och beroende. Skräcken för maktlösheten, eller för döden, gör att en del vill föregripa den och antingen ta sitt liv eller få hjälp att avsluta sitt liv i förtid. Man söker alltså döden, paradoxalt nog för att undgå den.


Döden är det stora okända som ligger framför oss, var och en. Lika väl som vi upplever vår egen födelse, får vi uppleva vårt eget döende. Döden och döendet är en del av livet. 

- Vad är döden, hur är döden? Ingen vet, men människor med “nära döden-upplevelser” vittnar alla om likartade upplevelser:  att de träder in i ett stort ljus, en underbar frid och smärtlöshet, en stor varm kärlek och att de endast motvilligt vänder tillbaka till livet igen. 


Kanske är döden sådan, kanske inte. Hjalmar Gullberg har fint formulerat en stilla förväntan/förundran inför dödsögonblicket, när vi skalats av våra fem jordiska sinnen :




Då skall ej vår jordiska lekamen
längre hindra och besvära oss.
Tyst i hallen står vid spegelramen
rockvaktmästarn, som gör herrn och damen
från de tunga ytterplaggen loss.


Medan i fem fack 
han lägger undan ögon, öron, näsa, tunga, hud,
står vår själ i andakt och begrundan.







Stjärnor brinner i den blå rotundan
där vi äntligen skall möta Gud. 


                                              ("Hänryckning", ur Andliga övningar, 1932)






Litteratur


Grip, Göran: Allting finns, Forum 1994  (om nära-döden-upplevelser)
Gullberg, Hjalmar: Dikter, Månpocket 1986
Ringskog Vagnhammar, Susanne & Wasserman, Danuta: Att påskynda livets slut, NASP, Nationell prevention av suicid och psykisk ohälsa, Karolinska institutet, 2000 (rev 2004)
Ringskog, Susanne & Wasserman, Danuta: Första hjälpen vid självmordsrisk. Studentlitteratur 2010.

SUSANNE RINGSKOG VAGNHAMMAR OM JUHOLTS KRIS

I dag har jag publicerat följande artikel på Newsmill:

Borgerliga medier sänker Juholts popularitet

Publicerad: Newsmill 2012-01-06 08:01, Uppdaterad: 2012-01-06 08:01
http://www.newsmill.se/node/42057

Psykiater och socialdemokrat: Svenska tidningar har en förkrossande borgerlig dominans. Den borgerliga beskrivningen av Socialdemokraterna och drevet mot Juholt påverkar de politiska opinionssiffrorna. 

• 42KOMMENTARER
• DELA
• SKRIV UT
• FACEBOOK
• TWITTER

OM FÖRFATTAREN

Socialdemokrat och psykiater med specialisering på självmord, den yttersta konsekvensen av psykisk ohälsa. Att pressa någon, så som mobbningsdrevet mot Juholt gjort, innebär stora risker för en förlust av den egna självaktningen. Detta är en känd allvarlig riskfaktor för självmord. Skulle Juholt ha sviktat i den riktningen, då är det medias ansvar.

Endast 1,6 procent av svenska dagspressen är majoritetsägd av arbetarrörselsen. 16,6 procent har ledarsidor med socialdemokratisk profil. Tidningsupplagorna har också de en förkrossande borgerlig dominans.

 Den borgerliga beskrivningen av Socialdemokraterna påverkar de politiska opinionssiffrorna.

I diskussionerna kring drevet på Håkan Juholt förekommer uppgiften, att 80 procent av media är borgerliga, och att förföljelsen av honom därför sannolikt är politiskt betingad. Stämmer detta? 

1985 ägde arbetarrörelsen 22 tidningar. Av dessa återstår: Dala-Demokraten, Piteå-Tidningen, Värmlands folkblad.

Dessa tre är de enda av arbetarrörelsen i dag majoritetsägda tidningarna. Arbetarrörelsen har därmed minskat sin andel av den totala dagspressupplagan från 16.8 procent år 1993 till 1.6 procent år 2010.

 Emellertid har många av de tidningar där arbetarrörelsen inte längre är majoritetsägare ändå behållit en socialdemokratisk ledarsida. Med dessa inräknade skulle man då kunna säga att dagspressen "med socialdemokratisk linje" år 2010 omfattar, inte 1.6, utan 16.3 procent.

Tidningar med socialdemokratisk ledarsida (15 st) /Upplaga 2010:  

Aftonbladet / 310 000

(av övriga tidningar nedan når ingen över upplaga på 50 000):

Arbetarbladet

Dagbladet Nya Samhället

Folkbladet

Tidningen Folket

Gotlands Tidningar

Karlskoga-Kuriren

Länstidningen Östersund

Norrländska Socialdemokraten 33 300

Nya Örebro-Kuriren

Sydöstran

Tidningen Ångermanland

Värmlands Folkblad

Västerbottens Folkblad

Östra Småland, Nyheterna

Tidningar med borgerlig ledarsida (70 st)

Liberala tidningar: 38 

Centertidningar 15

Moderata 7

Konservativa 4

obundna 10 ( Dagens Industri ( Bonnierägd), Haparandabl,mfl)

Summa 70 tidningar med borgerlig profil

Upplagan hos de största liberala och moderata tidningarna (TS, 2010):

Dagens Nyheter 298 200

Expressen inkl GT och Kvällsposten 286 500

Svenska Dagbladet 192 800

Sydsvenskan 116 600

Dagens industri 101 700

Summa..........................................................995 800

Det är också så, att i landets tio största kommuner utkommer tretton borgerliga dagstidningar, med en sammanlag upplaga på 1 312 700 ex, och en socialdemokratisk tidning, Folkbladet Norrköping, upplaga 6 500. 

Till gruppen borgerliga tidningar räknas också Stenbecksägda gratistidningen Metro med en räckvidd på 1.5 miljoner läsare, därmed landets största morgontidning.

Vad visar då alla dessa sifferfakta? Jo,självklart  på en förkrossande borgerlig dominans i den svenska dagspressen. 

Det är också så, att även om det sägs att vissa tidningar skall ha en socialdemokratisk ledarsida, så kan det redaktionella innehållet i dem ha en rent borgerlig prägel (som i fallet Aftonbladet).Och vad läser folk mest? 

Sedan Håkan Juholt 26 mars 2011 blev vald till partiordförande för Socialdemokraterna har han minutiöst granskats av pressen. 

Man har skrivit om hans sambos bedrägeribrott 2004 (dömd, sonat brottet, betalat tillbaka). om att Juholt tyckte drinken var för svag på ett hotell i Istanbul (Expressen), att han köpt ett piratkopierat bälte för en hundring (Expressen), att han i sena tonåren sålde några fotografier utan att deklarera för inkomsten (Expressen).

I maj uttalade Juholt att han inte ansåg att Sverige skulle förlänga sin flyginsats i Libyen efter det att FN-mandatet gick ut 30 juni. Juholt blev dock tvungen att modifiera sig, och detta togs till intäkt för att han var okunnig och vinglig - i själva verket har han suttit ordförande i Försvarsutskottet under många år och kan dessa frågor fuller väl. (Till yttermera visso beslutade och verkställde Natomedlemmen Norges regering just enligt samma bedömning som Juholt.)

 Historien visade också sedan, att från att ha haft inriktningen att " skydda luftrummet" och "skydda civila libyer" utan att använda vapen, så utvecklades FN- insatsen till att just bomba så att också civila skadades och dödades. Juholts bedömning var alltså riktig.

7 oktober skrev Aftonbladet i krigsrubriker om FUSK, BEDRÄGERI, BOSTADSSVINDEL - Juholt hade i flera år i god tro skickat in sin hyresavi och sitt hyreskontrakt med både sitt och sambons namn samt ansökan om  hyresbidrag utan att uppge storleken på detta, och Riksdagskansliet hade då valt att betala ut full hyresersättning, ca 7.400 kr / månad. 

Uppståndelsen ledde till att åklagaren inledde en förundersökning mot Juholt, men denna lades ned 14 oktober, samma dag som det blev klart att Juholt hade fortsatt förtroende från partiets VU, verkställande utskott.

Några regler för hyresbidrag till riksdagsmän med sambor fanns inte. Dock gick någon in och lade till sådana på Riksdagens hemsida 10 oktober. Falsariet uppdagades snabbt men ledde inte till någon utredning. (Varför inte?)

Tiden efter bostadsdrevet lade Socialdemokraterna fram sin skuggbudget. En läcka i (S) påstod då att Juholt blivit tvungen att backa om olika förslag. I en Eko-intervju i veckan förklarade Waidelich att ingen frågat honom om förloppet, och han förnekade helt den bild som media givit av att Juholt skulle varit tvungen att ta tillbaka förslag. Waidelich är den centrala personen i (S) budgetprocess.

Under tiden alla dessa negativa skriverier pågått om Juholt har han bland andra av Per T Olsson i Sydsvenskan kallats för "Fleksnes", av Liza Marklund kallats för "Åsa-Nisse". Det har alltså varit OK att förolämpa Juholt hur mycket och hur föraktfullt och osakligt som helst.

I  Expressen skriver nu Anne-Charlotte Marteus, att "det är inget fel med mediedrev" , http://www.expressen.se/ledare/1.2669547/ann-charlotte-marteus-). Hon bevisar dock direkt motsatsen genom att skriva om Juholt på följande vis:

"En annan makthavare som inte gillar "drevjournalistik" är Håkan Juholt. I höstas, när han hade tröttnat på att säga förlåt, och i stället börjat omfamna teorin att han inte hade gjort något fel..."

Det är alltså ovedersägligen så, att Juholt inte begått någon oegentlighet. Däremot har bilden av honom genom medias drev skadats så mycket, att Marteus tycker det är helt OK att skriva "teorin att han inte gjort något fel"

. I samband med skriverierna om Juholts hyresbidrag från riksdagen framkom, att landsbygdsminister Eskil Erlandsson sedan fem år tillbaka bebodde en gratis riksdagslägenhet, trots att han sedan 2006 inte haft rätt till den, då han inte är riksdagsman längre.

Det framkom också att finansminister Anders Borg bebott/bebor ett studentrum, trots att han inte studerat på många år.

 I båda dessa fall visste Erlandsson och Borg att de inte hade rätt till förmånen. Skillnaden mellan Erlandsson/Borg och Juholt är, att Juholt aldrig uppsåtligen försökt tillskansa sig bidrag han inte hade rätt till. Om dessa två borgerliga politikers hyresskandaler har knappt någonting skrivits, trots att det i åtminstone Erlandssons fall handlar om mycket mer pengar än de Juholt fått (och betalat tillbaka).

Socialdemokraternas valanalys efter Sahlins katastrofval 2010 gav vid handen, att nu behövdes en ideologisk tydlighet hos Socialdemokraterna. Håkan Juholt har levererat den ideologiska tydligheten och han har visat på vägen att åter nå till ett jämlikt och rättvist samhälle, och det på ett retoriskt och pedagogiskt mycket tydligt sätt. 

 Genom en förening av motståndare inom partitoppen (Sahlin- Y Johansson - Östros - Österberg, de som stod för fiaskovalet 2010) och ett stridstanksliknande mediedrev 

har nu dagens bild av Håkan Juholt blivit helt nedsvärtad. Han har reducerats till en clown, en "lantis", en "Åsa-Nisse", en man "utan klass" (Dominika Perzynzski).

Fötroendet för Håkan Juholt ligger nu på 16 procent i opinionsinstitutens mätningar - för Reinfeldt över 80 procent. Siffrorna för partiet ligger kvar på den nivå de hade då Sahlin avgick, 25 procent.

Det är för mig alldeles uppenbart, att det är den enorma borgerliga övervikten i media och de starkt negativt vinklade ledarsidorna och ännu mer negativt vinklade bevakningen av Håkan Juholt som till största delen ligger bakom det opinionsläget.

källor:

MedieNotiser 3/2011 

TS-tidningen nr 1/2011

Wikipedia, uppdaterad juni 2010, efter Konkurrensverkets rapportserie 2003:2

Susanne Ringskog Vagnhammar